Men dessa ord hade passat även mig. Otroligt vackra ord och vackert gjort. När jag var yngre. I tonåren men även som twentysomething. Så trodde jag att som vuxen så är man färdig och hel. Att bli vuxen skulle innebära att jag grubblat färdigt och jag äntligen kommit fram till vem jag verkligen är.
Men nu är jag thirtysomething och grubblar fortfarande. Igår slog det mig. Kanske är det just detta som är livet. Att leva. Att vara vuxen. Att vara människa. Att försöka förstå och komma fram till vad som är meningen med just detta liv som jag tilldelats. Att man helt enkelt försöker vara den bästa versionen av sig själv. Att man försöker bli hel. Men även accepterar att man ibland krackelerar, känner sig ofärdig och blir suddig i kanterna.
Att jag just i detta nu försöker komponera ett blogginlägg om meningen med livet medan två små tjejer ligger (krälar) på min rygg, Musses klubbhus vrålar i bakgrunden, kaffekoppen balanserar på armstödet på soffan och den nyklädda julgranen strålar vackert i hörnet. Mitt i livet. Ganska hel trots allt. Behöver kanske inte grubbla så mycket ändå.
http://rodeo.net/tattoologist/
Total igenkänning! trodde också att jag skulle vara klar då och helt säker på vad jag tyckte och tänkte samt ha en god självkänsla och inte bry mig det minsta om vad andra tyckte och tänkte om mig...eller rättare sagt inte fundera så mycket på vad jag trodde folk tyckte och tänkte...alltså en ren och skär fantasi i mitt huvud om min oduglighet.
SvaraRaderaÅ det där med att välja färg...svårt, men jag hade också valt ljus mint grönt a la 50-tal. HEJ!
very nice tattoo btw!
SvaraRadera