This is not very often.

Tittar sällan på svensk film nu för tiden. Skyller på den engelske maken som med så mycket annat. Men han är van. Och ikväll är han upptagen med att fixa kontoret så att man åtminstone kan gå in där. Vilket betyder att jag får (som om han förbjuder mig annars...haha) titta på vad jag vill. Sitter därför och myser under filten med en kopp te framför Grabben i graven bredvid. Älskar det tafatta vardagligt romantiska. Livet är ganska fint ändå.

This is not a crisis.

No. No. Not at all...

Min man närmar sig 40. Och önskade sig en longboard i julklapp. Självklart fick gubben sin bräda. Ring 112.

This is not julafton.

It's ENGLISH CHRISTMAS! Varje år på juldagen lagar hubby kalkon med massa smaskiga tillbehör på engelskt vis. Min allra finaste barndomsvän med familj firar med oss. Och i år var det vår familj som tog hem trofén när familjerna möttes i Pictionary.
Oh joy!

This is not fair.

An angel in the book of life, wrote down your baby's birth.
And whispered as he closed the book: Too beautiful for Earth.               

Idag tänker vi på vänner i byn och tänder ljus för deras lille
pojke som för ett år sedan inte fick leva längre.
Ibland är livet på fruktansvärt orättvist.

This is not an ordinary Xmas present.

Kämpa för varenda unge!

Köp dina julklappar här: http://www.unicef.se/stod-oss

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.
UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.
På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter.
Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.
Du kan göra större skillnad än du tror.


P.S. Har väl visserligen inte så många läsare ännu, men kanske detta når fram till någon...

This is not Vickys house.

Nor is it mine. Detta är hemmet där jag aldrig blir vuxen. Där jag alltid är en tjurig tonåring. Där tiden står still. Där jag känner mig helt trygg och helt mig själv. Vilket kanske inte alltid är så charmigt.

This is not right.

Vill inte ens tänka på vad den här stackars dockan fick genomlida på doktor Daisys mottagning.

This is not jealousy...

Is it?

Med risk för att uppfattas som totalt ute. Född i farstun. Tappad bakom en vagn. Totalt oallmänbildad. Så ska jag nu erkänna att jag inte sett en enda film med Noomi Rapace. Vet inte ens med säkerhet om hennes namn stavas så.

Men jag börjar ju förstå att hon är STOR. Just nu i alla fall. Riktigt hypad.

Och därför undrar jag varför jag inte har bättre koll. Jag som ändå bör vara intresserad av och insatt i just denna branschen. Så att säga. Om inte annat för att jag faktiskt kollar aftonbladet.se minst en gång om dagen. Jag borde helt enkelt ha bättre koll.

Så då börjar jag fundera på olika alternativ för denna o-koll (mest för att undvika att göra det jag egentligen bör göra i just detta nu). Det kan helt enkelt vara så att jag faktsikt inte alls bryr mig om denna Rapace-bruden. Eller så finns det en liten liten pyttemöjlighet att jag kanske möjligtvis medvetet undviker denna hypade diviga äckligt snyggt klädda alldeles.. alldeles... underbara skådespelerska för att det inom mig bor ett litet mikrokorn av avundsjuka gentemot denna kvinna. Men inte kan väl det stämma. Inte kan det väl vara så att jag är avis på denna stackars kvinna som hela dagarna måste springa fram och tillbaka på alla dessa röda mattor iklädd alla dessa fantastiska klänningar. Och inte bara det. Hon måste ju dessutom släpa runt på alla dessa tunga priser för "Best actress" som folk slänger efter henne. Stackarn måste ju vara helt slut.

Kanske är jag helt enkelt född i farstun.

Men den stora frågan är - har jag missat nåt?




http://www.flickr.com/photos/22132739@N02/4962622237/

This is not no test.

This is not a clown.

But it sure looks like one. Jag har alltid tyckt att det ser så tjusigt ut med rött läppstift. Ladylike. Men känner mig som en clown. Kladdar på händer. Tänder. Får lixom inte till det. Slog på stort idag. Ny röd läppenna. Tackade nej till chanelläppstiftet för 400kr som lilla kassörskan föreslog. Tur var väl det. För denna clownen slänger läppennan i soporna. As we speak.

This is not norman no mates speaking.

Dagen som förgylldes av inte bara ett luciatåg utan två, avslutas med teaterhögskolans shakespearescener. Att dricka två koppar äckligt kaffe i pausen i ett rum fyllt av ytligt bekanta är alls inte ensamt. Inte alls. Alls inte. Inte när man har en blogg. Då har man sin egen lilla vän med sig i fickan. Sitt elektroniska sällskap. Kan tillägga att föreställningen är ljuvlig. So far.

This is not bad either

As a matter of fact - it is bloody perfection.

Bästaste luciatåget på bästaste förskolan.

This is not bad

Bästa luciatåget från bästa skolan. Gav lite mindfulness ändå.

This is not mindfulness

Som sand som glider mellan mina fingrar. Som tåget som sakta börjar rulla när jag springer upp på perrongen. Som dörrar som slår igen. Som ett barns ryggtavla med ryggsäcken på ryggen springande på väg ifrån mig. Som klockan som tickar. Som granen som barrar. Som mejlen som samlas på hög. Som alla de böcker jag beställer från Adlibris men aldrig hinner läsa.

Stanna tiden. Jag hinner inte med. Precis när jag känner att jag vet vem jag är. Vet vem jag vill vara. Vet vart jag är på väg. Precis när jag känner att jag lever i detta som är nu. Precis då. Ett kort ögonblick av lycka. Sedan blir nu då. Och det känns som det där med mindfulness gick rakt åt helvete.

Jag lär mina elever att andas nere från magen för att rösten ska räcka och låta behaglig. Själv kör jag med nyckelbensandning och flämtandes slänger jag mig med klichéer som att hjärtat sitter i halsgropen.

Men jag står som paralyserad. Vänta. Ge mig bara ett ögonblick. Tappade andan. Missade tåget. Försöker samla upp sanden som gled mellan fingrarna. Men den har blivit till smutsig jord på den regniga marken. Jag skriker stopp efter barnen som vinkar hej då. Kom tillbaka.Gå inte riktigt ännu.

Stanna tiden. Jag hinner inte med.


http://www.flickr.com/photos/59000291@N05/5708718116/

This is not me and my hubby

But it is how I imagine us in about 40 years. Two chubby little pandas sticking to each other.

This is not a ginger cookie with low self esteem

Visst upplevs denna halvan av pepparkaksparet som jävligt kaxig? Tänk om vi människor skrivit våra personlighetsdrag i pannan med florsocker. Snäll. Elak. Svartsjuk. Vad skulle det stå på din panna?                                

Tror ni det står JUL eller ÄCKLIG på pepparkakan i andra fönstret?

This is not a hard working girl

Men vad fan. Jag och min lilla blogg har ju precis träffats. Tar en kopp te så här på kvällskvisten. Ge oss bara lite tid. Vi måste lära känna varandra lite bättre. För att veta om vi ens gillar varandra.

This is not me working

This is me doing everything i can possibly imagine to avoid working.

Översättning för er som inte behärskar min makes modersmål: jag är en lat jävel som gör allt för att undvika att planera morgondagens lektion. Men det är ju så mycket mysigare att fota allt julpynt, knapra på nybakta pepparkaksbiscotti och leta julklappar på nätet. Och blogga tydligen.



P.S. Varför kan jag inte rotera på bilderna i mina inlägg? Hjälp en nybliven bloggerska...!

This is not my words

nor is it my body.

Men dessa ord hade passat även mig. Otroligt vackra ord och vackert gjort. När jag var yngre. I  tonåren men även som twentysomething. Så trodde jag att som vuxen så är man färdig och hel. Att bli vuxen skulle innebära att jag grubblat färdigt och jag äntligen kommit fram till vem jag verkligen är.

Men nu är jag thirtysomething och grubblar fortfarande. Igår slog det mig. Kanske är det just detta som är livet. Att leva. Att vara vuxen. Att vara människa. Att försöka förstå och komma fram till vad som är meningen med just detta liv som jag tilldelats. Att man helt enkelt försöker vara den bästa versionen av sig själv. Att man försöker bli hel. Men även accepterar att man ibland krackelerar, känner sig ofärdig och blir suddig i kanterna.

Att jag just i detta nu försöker komponera ett blogginlägg om meningen med livet medan två små tjejer ligger (krälar) på min rygg, Musses klubbhus vrålar i bakgrunden, kaffekoppen balanserar på armstödet på soffan och den nyklädda julgranen strålar vackert i hörnet. Mitt i livet. Ganska hel trots allt. Behöver kanske inte grubbla så mycket ändå.

http://rodeo.net/tattoologist/

This is not my favourite song.

But it means a lot anyway.

 Sitter och kollar på Så mycket bättre. Väntar på Flickan och Kråkan. Plötsligt ställer sig Timbuktu upp och säger att han ska spela den. Förväntan är stor. Förstör den inte Jason.

Visserligen är inte mina ben speciellt taniga. Men jag bönade och bad. Ändå var det för sent. Min skadskjutna kråka var död sedan länge. Självklart var det för sent.

Helt ok version. 

http://www.flickr.com/photos/67212136@N00/4146755488/

This is not my back

 

But I wish it was.

http://www.flickr.com/photos/11457469@N08/2402342304/

This is not my box

 

 But I wish it was.

 http://www.flickr.com/photos/h_is_for_home/3929960114/

This is not a very interesting comment

...but who cares.

Förklarar till höger varför jag blandar svenska och engelska. Skyller på Mr Right som vanligt. Han är van. Om någon undrar alltså. Tänkte även tillägga att mitt favoritord på svenska nog är Nämligen. Men har inte riktigt bestämt mig. Nämligen.

This is not a perfect girl

But I kinda like it. Låter nagellacket sitta kvar i veckor. Tycker det avflagnade fula spruckna vackert representerar det innanför. Man försöker. Visst försöker man. Vara lite fin. Göra sig till. Bry sig. Men orken räcker inte riktigt till just nu.
Tycker den spruckna färgen är ganska vacker. Vi kan ju inte hela tiden vara så jäkla perfekta. Nämligen.

This is not a shit day after all.

Efter att ha kämpat med både min och elevers motivation så var jag redo att kasta in den smutsiga illaluktande gamla handduken. Men så tog jag med mig de små liven på teater. Åh teater. Ja min ljuvliga teater. Den där ljuvliga T.E.A.T.E.R.N. Den som ifrågasätter, provocerar och lockar till både tårar och skratt. Som jag älskar teeeeaaaateeerrrrrrrrrn. Love at first sight. Helt enkelt.

Tackar Potato Potato för en grymt bra, rolig, fin och tänkvärd föreställning.

http://potatopotato.dinstudio.se/news_96.html

This is not a perfect day.

Kämpar för att inte skrika. Ord. Känslor. Uppror. Inombords. Men ska inte klaga. 'Det är bara att bita ihop'. Jag har det rätt bra ändå. Men blir genomsvettig av att lägga ner så mycket energi på att inte skrika ut vad jag egentligen känner. Är duktig flicka och nickar snällt. 'Allt är bra'. Men jag luktar gammal strumpa. Det får ni helt enkelt stå ut med.

This is not a real gumma

So don't worry. Vi har bara halshuggit pepparkaksgumman. Känner att mjuk pepparkaka får bli årets bakverk. Jag och tjejerna är mycket nöjda med vårt bak. Jag är dock mindre nöjd med krigszonen i köket. Tur att John snart kommer hem. Han får smaka kakan om han diskar. Nämligen.

this is not my daughter

but it sure looks like Daisy.

http://www.flickr.com/photos/mms0131/1990327006/

this is not a very productive activity

But I like it.

this is not a butterfly blog...

 

http://www.flickr.com/photos/kevenlaw/1357988097/

But it sure looks like it. 

Men tränar faktiskt på att länka bilder på rätt sätt. Nyligen blivit av med bloggoskulden.

Känner mig sådär fruktansvärt typisk "tjejig" som lägger ut en bild på en fjäril. Det i kombination med min rosa bakgrund och min fjäril i loggan gör min nystartade hobby till en gullig liten shabby-chic-hörna i denna oändliga bloggvärld. Snart börjar jag väl länka till Gynnings blogg. Eftersom hon älskar fjärilar så har det på något sätt blivit lite tabu att erkänna att jag känner likadant. Fast å andra sidan så verkar jag ju ha full koll på vad just Gynning älskar. Så det är väl till att erkänna att jag helt enkelt är en tjejig och fjärilsälskande bloggerska numera. Fast det tar emot som fan. Se där. En liten svordom för att ändå verka lite tuff. Där fick jag till det. 

(Förresten. Grattis Gynning till graviditeten.)

This is not xmas eve

But it sure looks like it. By tmrw this will be 48 little presents. And i wont even get the credit. Santa will.

this is not my castle...

http://www.flickr.com/photos/elsabillgren/6412108807/


but I wish it was... Eller rättare sagt så önskar jag att livet i allmänhet var så här. Mer färglada ballonger och slott åt folket.

(P.S. Varför kan kan inte kopiera in foton i bloggen? Får man inte stjäla andras bilder - om man lovar att alltid länka källan? Någon mer erfaren som kan hjälpa mig?)

this is not a normal state of mind...

Hittar inte orden. Tom. Trött. Tagen på bar gärning utan en vettig tanke för att uttrycka och beskriva den dag som varit. Alla dessa ord som bultat, trängts, längtat ut. Nu står de blyga på tröskeln och vet inte riktigt var de ska ta vägen. Men jag kanske vänjer mig. Orden drar sig tillbaka. Kanske vågar de sig några steg längre ut i denna bloggvärld imorgon.

this is not my first photo

of course it´s a fucking blog...

I don't care to belong to a club that accepts people like me as members.

Groucho Marx