6.25.2012

This is not norman-with-mates.

Känner mig sådär lite pirrig-i-magen-inför-skolstart. Ska fortbilda mig i teaterimpro en vecka. Ska bli underbart och lärorikt att inte vara läraren en vecka. Tror att man blir bättre lärare då. Så trots trötthet, förkylning och pirr i magen så känns det bra. Det är bra med lite pirr i magen. Då brukar det bli bra.


6.18.2012

This is me on my way to say goodbye to the worlds best students.

Är helt slut efter en hektisk helg. Nu på väg till jobbet för att se mina fina elever ta studenten. Måste erkänna att det känns lite sorgligt. De är verkligen jättefina. Önskar dem stort lycka till i den tuffa kulturbranschen.


This is not mine.

Detta är min vackre gudsons doppresenter från oss. Gissa vad han döptes till? ;-)


This is not our house.

Men det ligger några hus bort från oss och är snart till salu. Fattar inte varför inte fler flyttar till vår underbara lilla by. Ligger perfekt placerad mellan malmö och helsingborg och fylld med fina gamla hus som detta. Hoppas nån trevlig mysig barnfamilj flyttar in!


5.26.2012

This is not the most exciting saturday eve.

Letar frisyrer på nätet medan ESC skränar i bakgrunden. Vinet är ljummet och chipsen är slut. Kvällens stora frågor: lugg eller ingen lugg? Färga ombre? Kommer Loreen att vinna?


5.25.2012

This aint too bad.

  TGIF. På väg hem efter en minst sagt hektisk vecka. Det är inte enkelt, men det är värt det.


5.16.2012

This is not the best lunch I ever had.

Varför vill mina smaklökar bara äta ballerinakex när resten av min kropp mår mycket bättre av nyttig mat?


5.06.2012

This aint my ring.

And it aint a real diamond... Detta börjar bli en blogg med endast läskiga närbilder på mina händer. Anledningen är att jag har fullt upp för tillfället och bara hinner blogga på tåget. Och eftersom jag inte är 14 år så vågar jag bara ta diskreta handbilder på mig själv medan tåget sakta gungar mig fram till jobbet. Solen skiner och det känns som en bra dag.


5.02.2012

This is not green.

It's orange. I väntan på det försenade tåget passar jag på att ta ett 'dagens nagellack' och inser att mina händer inte är skitläckra på så nära håll.


5.01.2012

This is not worth much.

But it's my very own piece of paradise. Lite halleluja-feeling sådär en onsdagsmorgon.


4.12.2012

This is not me with bangs.

Its me without... Hej lilla bloggen. Förlåt för min dåliga närvaro. Och när jag nu väl är här så kommer jag med hårfrågor och kassa bilder. Suck. Fy på mig. Hur som helst. Känner att den svartfärgade luggfrisyr jag haft i 10 år börjar bli gammal. Dessutom börjar jag bli gammal. Tänkte testa naturlig färg och utan lugg. Se ut som folk gör mest helt enkelt. Idag blev det mittbena. Det hade jag senast i åttan... Ha en bra hårdag.


4.02.2012

This is not just any monday.

Det är påsklovsutflyktsmåndag! Vi tar tåget till Lund å fikar. Wohoo, ropar Daisy!


3.08.2012

This is not today.

Längtar till sommaren så det värker i hela kroppen.


This is not my bathroom.

Älskar de matchande handfaten. Bild från i somras. Härlig tjejresa på Gotland.


This is not my art.

Det är mina elever som uttrycker sitt hat mot bullshitande och ordbajsande konstnärer. Ganska fin, tycker jag. Passar mitt humör idag.


2.26.2012

This is not clean according to my mums standard.

But to me its spotless. Min rastlösa själ lugnade sig lite när våra fönster äntligen kunde släppa in vårsolen. Men sen gick den i moln. Själen. Inte solen.


2.25.2012

This is not my 100% and I don´t like it.

Kanske är det för att jag spenderat den senaste veckan i soffan under en filt pga en influensa som vägrar lämna oss ifred. Men jag känner mig lite låg. Eller liksom lite... Inte helt 100% liksom.

En känsla gnager inom mig. Och jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Men jag känner att jag inte ger 100%. Vill vara All In. Hela hjärtat. Jag känner att jag kan bättre.

Men jag kan inte riktigt placera känslan. Vad är det jag vill förändra? Förbättra?

Jag är nöjd och stolt över många av de val jag gjort. Jag älskar mannen som jag valt att gifta mig med. Jag älskar huset som vi valt att renovera. Jag älskar (avgudar, dyrkar, beundrar) barnen vi fått. Och jag tycker faktiskt riktigt mycket om mitt jobb. Utmanande, kul, meningsfullt. Bra.

Men jag skulle vilja vara bäst. På någonting. Vad? (Kanske är det morgondagens Oscars som spökar...?)

Skulle vilja kunna sjunga som en gudinna och vinna "America´s got talent". Skulle önska jag var typen som sprang maratons och triathlons och var riktigt hård och tuff. Skulle vilja våra en svår och djup kulturtant med rött läppstift och hänga med PotatoPotato och snacka tunga teaterfrågor hela natten. Skulle vilja vara någon sorts supermorsa som orkade jobba mer än heltid, samtidigt som jag alltid leker aktivt med barnen och samtidigt skriver en bok om det, och självklart lagar ekologisk mat till barnen varje dag. Skulle vilja vara like "fit" som fitness-Olga som har värsta sixpacket efter 5 graviditeter. Skulle vilja ha massa tid över så att jag hade tid att leta coola 50-talsklänningar på loppis, hinna sminka ögonen med eyeliner och göra svinrygg precis som retrosnygga-Elsa-Billgren. Skulle vilja ha en grym talang som jag kunde försörja mig på. T.ex. kunna rita som Anna Ritar eller hellre skriva manus som Diablo Cody. Skulle vilja ha ett sjukt jävla självförtroende och noll kontakt med verkligheten så att jag kunde klara av att genomföra allt ovan nämnda utan att dö av uppblåsthet...

Det jag förmodligen borde göra är att sluta läsa bloggar. Eller rättare sagt - sluta jämföra mig med andra. Och sedan borde jag kräla fram från filtens värme och börja motionera... Yoga? Jogga? Simma?





























Letade igenom mina album för en passande bild till inlägget och hittade denna från Grekland 2006.

2.22.2012

This is not very interesting.

Hej kära lilla bloggen
(som ändå ingen läser, eller herregud! Hur kan jag kalla finaste Kollijox för ingen! Förlåt!).

Nya jobbet har slukat all min tid. Jag älskar det. Jobbet alltså. Men blir många nya intryck. Behövde verkligen detta sportlovet för att sålla bland intrycken och inte tappa bort mig själv. Tyvärr blev Stora D sjuk i fredags. Givmilt delade hon med sig. Feber, hosta och snörvel härjar här hemma... Hur som helst - jag målar naglarna mintgröna och drömmer om sommarkvällar med vindrickande i hammocken.
Snart. Håll ut. Snart kommer den. Våren.

2.11.2012

This is not a school girl.

Not yet. Två år kvar. Stoppa tiden. Jag hinner inte med. Dagens loppisrunda gav utdelning. Bl.a. en jättefin hummeljacka för 50spänn. Lilla D fick en lila overall av danska märket Miniature. Samma pris. Stora D fick välja en grej, och det blev självklart något prinsessigt. Så med ny ryggsäck och ny jacka lekte storasyster skola hela kvällen. Och jag får ont i hjärtat och hör Mamma Mia-sången 'Schoolbag in hand...'. Torkar snabbt bort tåren och försöker vara mindful i nuet.


1.29.2012

This is not summer.

But one step closer to it. Jag och Daisy hittade denna gula skönhet efter en lång promenad på Vallarn. Vi var där för att undersöka isen på den lilla sjön. Vågar man åka skridskor måntro?


1.28.2012

This is not my glasses

...yet. Men om två veckor är de mina. Mamma kom hit och hängde med tjejerna så att jag och hubby fick tid för fikadejt. Blev nya glasögon i födelsedagspresent. Tackar. Sen fick lite sushi, skumpa och blåbärspaj även följa med hem. Väldigt enkel, skön och vuxen dag. Jag som fick glasögon, hubby fick innetofflor och ingen blev ombedd att visa leg på systemet. Eller rättare ALLA blev ombedda - UTOM jag och hubby... Jaja, det är väl bara att inse fakta. Jag är vuxen nu. Ganska skönt faktiskt.


1.27.2012

This is not pure fat.

Detta är tre fina vänner med tre fina magar. Äntligen säger jag. Mohahaha!


1.25.2012

This is not for little sisters.

Stora Ds nya faroritplats är nya gamla skänken i vardagsrummet. Den som en dag ska målas om. Det som aldrig kommer bli av. Där sitter storasyster iklädd alla sina juveler och berättar sagor för sig själv. På lagom avstånd från lillasysters nyfikna fingrar.


1.20.2012

This is not a real roller coaster.

It's only an emotional one. Tänk att min känslomässiga bergochdalbana även har sina toppar. Trots att min vecka varit väldigt lång och hela kroppen smärtar av både förkylning och den onda ryggen så är de starkaste känslorna denna kväll ödmjukhet, tacksamhet och glädje. Halleluja dammit!

This is not fredagsmys.

...snart, väldigt snart är det. Åker baklänges hemåt genom ett vintermörkt mot Torp efter en lång arbetsvecka. Nöjd men sjukt trött. Längtar hem till pizza och fredagsmys. Ska pyssla om min förkylning och min fina familj. Måndagen kan gärna hålla sig på avstånd.


1.17.2012

This is not as lonely as it looks.

Sitter på Lilla Teatern mellan lektionerna och äter min nyss inköpta (tyvärr ganska torra) kycklingsallad. Lyssnar på klockan som tickar och dricker mitt medtagna (nu kalla) kaffe. Tycker om känslan av att inte ha jobbat alls trots att jag har arbetat nästan halva dagen. Fina elever. Känner tacksamhet och skänker en tanke åt en familj som orättvist nog inte fick behålla en familjemedlem. En fantastisk fin person som inte fick fortsätta vara pappa. Känner ännu mer tacksamhet.


1.15.2012

This is not an unhappy girl.

En nöjd 4-åring leker med allt sitt nya pyssel efter sitt alldeles första barnkalas. Föräldrarna är glada att alla 16 barnen överlevde och att huset står kvar. Hörseln har dock ersatts med ett konstigt pipande och strumporna klibbar fast i golven.

1.14.2012

This is not being 3.



Hej kära lilla bloggen. Godkväll. Förlåt att jag gett dig alldeles för lite uppmärksamhet den senaste veckan. Har bara haft lite annat för mig. Nämligen.

Veckans två stora händelser är att jag i måndags på riktigt började mitt nya jobb och att det i tisdags var 4 år sedan jag blev mamma. Det nya jobbet känns bra. Utmanande och meningsfullt. Och det 4 år gamla jobbet - att vara Daisys (och självklart även Doris) mamma är den roligaste, bästa och mest värdefulla uppgift jag någonsin tilldelats.

Denna veckan känner jag tacksamhet. En bra känsla att börja året med. Godnatt.

1.05.2012

This is not bad. Just a bit lonely.

Första egentiden på ca tusen. Och jag känner mig ensam. Tramsigt. Jag vet. Men jag saknar mina småtroll därhemma. Och stortrollet med så klart. Trots att de alla tre ofta är gnälliga, tjatiga och lite skitjobbiga. Så är de ju mina och alldeles... alldeles... underbara. Speciellt med två mils mellanrum.


1.04.2012

This is not 2012.

...är vad vi tänkte när vi gick in gå Röstånga Gästgivaregård idag. Eftersom vi inledde året med magsjuka här hemma så ville vi alla bara UT idag. Det blev en roadtrip på den skånska slätten, med gästisdagens till lunch. Stället hade nog inte förändrats de senaste 30 åren. Men maten var god, tjejerna uppförde sig och det fanns en liten lekhörna med lego. Helt enkelt en bra dag.

1.01.2012

This is not goodbye. I say hello.

Så här på nyårsdagen brukar man ju blicka tillbaka. Och sedan lova saker man inte håller. Tillbakablicken får mig att inse att 2011 nog kan vara året då jag äntligen blev vuxen. Låter kanske sorgligt, men känns bra. Liksom nödvändigt. Har nog slutligen sagt upp bekantskapen med vissa drömmar. Drömmar som inte längre var mina. Som blivit någon annans. Vi har vuxit ifrån varandra. Glidit isär. Nu drömmer jag närmre verkligheten. Jag tror på 2012. Det kommer bli bra.

This is not the way to start a year.

Vår nyårsafton var otroligt mysig. Efter över en vecka fylld med fikor/lunch/brunch/middagar med fina vänner så bestämde vi oss för att ha en hemmakväll själva. Innan tjejerna skulle sova gick vi ut i trädgården och skickade iväg en sån där ljuslykta till himmelen - till Farmor Remy och Morbror Kristian. Och när sen tjejerna somnat plockade vi fram champagnen och sushin. Perfekt och kravlöst. Vid tolvslaget väckte vi Daisy som älskade alla fyrverkerierna... Tyvärr började året sedan lite... Eh... Kladdigt! Klockan 2 på natten började Daisy kräka och har väl i stort sett inte slutat. Vi har snart använt upp alla lakan och handdukar vi har. Jag tycker det är skitjobbigt att se min lilla duktiga älskling vara så ynklig. Nu hoppas vi bara att Doris ska klara sig... Happy New Year!