This is not goodbye. I say hello.

Så här på nyårsdagen brukar man ju blicka tillbaka. Och sedan lova saker man inte håller. Tillbakablicken får mig att inse att 2011 nog kan vara året då jag äntligen blev vuxen. Låter kanske sorgligt, men känns bra. Liksom nödvändigt. Har nog slutligen sagt upp bekantskapen med vissa drömmar. Drömmar som inte längre var mina. Som blivit någon annans. Vi har vuxit ifrån varandra. Glidit isär. Nu drömmer jag närmre verkligheten. Jag tror på 2012. Det kommer bli bra.